22 mars 2013

Etiken i samtidskonsten





Tisdagen 19 mars stod Nordiska konstskolan värd för seminariet DEEDS – etiken i samtidskonsten. Som föredragshållare hade inbjudits aktuella namn inom nordisk samtidskonst. Tematiken fokuserade kring konstnärens etiska ansvar för produktionsprocessen och slutresultatet samt medias roll i samtidskonstens utveckling då upprörande, oetiska konstprojekt ges stort medialt utrymme.




Seminariet lockade till sej över 100 deltagare varav merparten var konststuderande från Nordiska konstskolan, yrkeshögskolan Novia, Yrkesakademin i Österbotten samt Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda. Konstnärer, konstkritiker, kulturpersonligheter och bildkonstlärare fanns också med i publiken. Seminariet DEEDS möjliggjordes genom bidrag från Kulturkontakt Nord, Nordisk kulturfond, Svenska kulturfonden samt Kulturfonden Finland-Norge



Sinziana Ravini är svensk konstkritiker och kurator samt chefredaktör för konsttidsskriften Paletten. Hon undervisar i konstteori på universitetet i Sorbonne. I sitt anförande tog hon upp otaliga exempel på konstnärer som producerat konst som antingen upplevs som oetiskt av betraktaren eller kommit till genom metoder vars etik starkt kan ifrågasättas, samtidigt som de konstverken har en annan, dold sida. Guillermo Vargas installation på ett konstgalleri med en döende gatuhund väckte starka känslor i publiken – trots att gatuhundar dagligen dör på gatan. Xiaou Yus installation av döda kroppar väckte avsky – trots att den som del flesta andra installationer gjorts av dött material. Otaliga flera exempel presenterade hon under sitt anförande: Oleg Kuliki, Boris Groys, Pierre Hughe, Claire Bishop, Nina Canell.... Hur vi ser och upplever verk av dessa konstnärer.



Timo Jokela från Lapplands universitet inledde sitt anförande med att knyta an till två finska konstnärer som chockerat med sina verk: Teemu Mäki med sin kattvideo och Ulla Karttunen med sitt barnpornografiska material.  Härifrån gick han vidare till att diskutera samfundskonstprojekt, hållbar utveckling och förhållandet mellan lokabefolkningen och samtidskonsten. Han kritiserade lägre kostundervisningen för att inte överhuvudtaget bedriva etiska diskussioner kring konst och belyste samtidskonsten utveckling från centra till perifera områden. Enligt Jokela är de etiska frågeställningarna i samtidskonsten  alltför problemorienterade. Vidare uttryckte han sin önskan att uppmärksamma lokalbefolkningen i stora internationella miljökonstprojekt t ex i norra Finland. Jokela har forskat kring förhållandet mellan natur och konst och genomfört flera miljö- och samfundskonstprojekt, samt fungerat som gästprofessor och föreläsare i internationella sammanhang.





Ósk Vilhjalmsdottir från Island gör politiska ställningstaganden i sin konst genom att presentera den nya Isländska identiteten. Ofta involverar hon sin publik i konstprojekt som utförs i offentliga rum.  För att stoppa planerna på ett kraftverk som skulle förgöra stora delar av centralisländska höglandet arrangerade hon tillsammans med Àsta Arnadottir ledda vandringar i området under flera års tid för att uppmärksamma människorna på områdets naturrikedom och den snedvridna politiken. I verket Bye, bye Iceland analyserade hon landets ekonomiska kollaps och islänningarnas vilja att fly sitt eget hemland kommer fram i verket Meltdown Crisis.



Den danska konstnärsgruppen WOOLOO har verkat i över tio år med sina regimkritiska konstprojekt som väckt debatt i internationell media. I konstverket Bonus Balls samlade medlemmarna in små hårprover av den danska finanseliten. Håren bakas senare in i småkakor  och ställs ut i en jättestor godisautomat där konstpubliken kan köpa sig en kaka med hår från bl.a välkända bankirer.Verket refererar till kannibalistiska riter där man tror att man genom att äta delar av en fiende får dennes kraft. Bonus balls-videon visades för första gången offentligt på seminariet. I New life Horbelev övertalades lokalbefolkningen att överge sina TV-apparater för en vecka och istället bygga en utomhusinstallation av apparaterna. I verket Defending Denmark infiltrerade sej konstnärerna i den konservativa Dansk Folkeparti och filmade partiets möte.  Verket väckte mycket diskussion om etiken såväl inom konst som inom partiet.





Seminariet avslutades i en paneldebatt, ledd av Jaana Erkkilä, konstnär, doktor i konstvetenskap och forskningsledare. Debatten diskuterade bland annat vikten av öppenhet vid stark kritik och den kritiserade (konstnärens) möjlighet att svara på kritiken och hur långt man som konstnär kan gå i att manipulera sina objekt i konstens namn.

Workshopen Punishing my limits med Kristin Tårnesvik och Hilde Methi utgjorde en fortsättning på seminariet. Deltagarna uppmanades att testa och töja sina gränser inom sitt konstnärskap.Kristin Tårnesvik fokuserar i sitt konstnärskap bland annat på att undersöka geonationell tillhörighet, politiska ideologier och maktstrukturer. Hilde Methi har kuraterat flera gränsöverskridande konstprojekt Nordnorge och över hela Barentsområdet. 




  Vi tackar alla inläggshållare, deltagare, sponsorer och samarbetsparter för ett mycket lyckat seminarium.